Spaning från Tornet

  
En del söker ett liv i strålkastarljuset.                   Andra gillar HerrGårman

På långpromenader i omgivningar konstaterar jag att det är verkligen full fart på fågellivet. Det kvittras och sjungs som besatt. Härligt !

Fågeln nedan fick jag förmånen att följa under 2 veckor i Alabama. Den hade lagt sitt bo helt öppet på marken. När jag kom närmare än 3 meter så startade den operation "skadad fågel". Den flaxade, skrek och ramlade ikull några meter bort från sitt bo. En Oscarstatyett för fantastiskt skådespeleri vore på sin plats!
Till och med smygande katter höll sig borta.
När jag kom körande med åkgräsklipparen i närheten var det bara att ducka.

Minns när min pappa kom på att han skulle skaffa fåglar och bestämde sig för ankor (i ett villakvarter). Det funkade förvånansvärt bra.
Roligast synen var när han gick över till grannen med 10 ankor på rad efter honom. 
Pappa sträckte på ryggen och blev en stolt ank-fader! 
Ankorna satte sig i grupp och väntade tills dess han druckit sitt kaffe och sen bar det hemåt igen.
Jag ser det framför mig än....


Här vaktar den sina 4 ägg, min lilla skådespelare...

 
Varbergs Fästning - i Sverige !!                                   Stängt Europa med tåg !

När vi lämnade Gare du Nord i Paris med tåg hade vi många timmar med tåg framför oss. Dessutom tågbyte 5 gånger med mindre än en kvart mellan tågbytena. Det var inte lätt när man skulle hoppa av, hitta tavlan med ny avgång, söka annan perrong samtidigt som vi drog på våra bagage....  5 gånger !!

Vår resa blev Paris-Bryssel-Liege-Köln-Hamburg. Halv 11 på kvällen skulle vi anlända till Hamburg och det hotell som vi lyckats boka.
Tågen var fullsatta, tidvis fick vi bara ståplats. Till exempel mellan Liege-Köln där vår biljett var en 1:a klass. Där skulle det ingå mat igen men vi fick ståplats, utan mat. När jag påpekade för personalen att vi betalt "gode så mycke" för biljetten bjöd hon oss på en öl, det enda som fanns kvar i restaurangvagnen.
Det var den absolut dyraste öl jag druckit ! (halvsittande på mitt luggage med svettig man intill som luktade curry).
Ett av tågen missade vi när vi stressade sökte perrong. Som tur var så avgick tåget senare på grund av försening.
Just det tåget gick sönder 5 kilometer från stationen, byte till tunnelbana. Sent på kvällen ramlade vi in i vårt hotellrum i Hamburg, MYCKET trötta.

 
Undrar vad de tänker skicka oss?                      Trötta kinden söker vila....

På morgonen köpte vi tågbiljett till Köpenhamn vid stationen. En kvart innan tåget kom till perrongen ropade man ut att tåget var fullt !!!! och INGEN fick kliva på. Vakter bevakade så att det endast blev avstigningar.
Alla på perrongen ombads gå ut från stationen (vi var mer än 200) där vi skulle få information. Där fick vi vänta mer än 2 timmar på bussar som skulle skjutsa oss nånstans, ingen visste var.
Efter en halvtimme fick vi veta att vi var på väg mot Puttgarden där en färja skulle ta oss ut ur landet. Som sagt, tåg överfulla, människor överallt.
 
Då kom ett SMS från vänner i Varberg:
-Om ni vill kan vi köra ner till Köpenhamn och hämta er?
-JAAAAAAAaaaa tack......
Gjorde några snabba inköp på färjan för att bli av med dollar och euro.
Nytt tåg 30 minuter sen byte till nytt tåg igen mot Köpenhamn där våra "Angels" väntade med bil på oss. Med tårar bakom ögonlocken blev det stora kramen! 
Dessutom hade de med sig det bästa vi kunnat önska....kaffe!  När du minst anar det !
Bilresa 2 timmar, sen blev det jättegod middag med vin och sen behövlig sömn med sovmorgon....

Dagen efter via Göteborg till Stockholm, sen natttåg mot Älvsbyn. 
Natttåget 3 timmar försenat, blev vi förvånade? Icke det...
Hann ge D&E kramen på Stockholms station. Tack dottern, ditt koordinationsuppdrag tog slut där!
God vän hämtade oss i Ävsbyn och jag låste upp min dörr kl.8 på tisdagmorgonen.
In i duschen och på jobbet kl.9 !

Vem kunde väl tro att en hemresa från USA kunde ta 6 dagar?

End of story...
 

Gare du Nord i Paris, vackert men ej frivilligt. 

På tågstationen i Paris borde man kanske normalt fantiserat om människors möten, avsked och en perfekt inledning på en bra bok som handlar om mannen som vinkar farväl till kvinnan han älskar....
hon som lagt gift i hans medhavda kaffetermos....hon som egentligen älskar hans bror, den själviske Jean..

Men för oss gällde: Hemåt fortast möjligt !
Vi hade vårt bagage kvar på hotellet 2 kvarter bort ifall vi skulle bli kvar i Paris över natten. 

På Gare du Nord ställde vi oss i en av de 10 köerna framför biljettluckorna. Framför oss i vår kö fanns minst 100 personer.
Jag pratade med MÅNGA och fick höra otroliga historier om hur folk planerade resor upp genom Europa. Den engelska familjen som försökte boka färja över till England, men inga biljetter till salu. Man hade prioriterat  att ta in mat till England istället för människor, inga flyg gick ju.
Norrmännen som försökte hyra en buss för att fylla den och köra mot Norge. Jag anmälde oss genast men de lyckades inte få loss nån buss.
Ju längre fram vi kom i kön hörde vi att de flesta tågresorna började ta slut.

När det var vår tur mötte vi en citron till fransyska, hon missade antagligen serviceutbildningen som ingick i jobbet. Hon förstod en del engelska men svarade på franska. Hade gärna drämt en franska i huvudet på henne, en frusen... 
Hon hade Noll empati, endast jalusi !

Vi sa att vi ville köpa tågbiljetter fram till Köpenhamn, varvid hon log sitt citronleende och gapskrattade åt oss. Alla tågbiljetter är slut meddelade hon !
Jag förklarade att det lyckats i luckan intill 1 minut tidigare !  Hon vägrade !
Jag höjde rösten och visade med engelska och en del gester att hennes kollega i luckan intill varit ett bättre val för oss. Då började hon söka på sin dator och hittade resa till Hamburg med 4 tågbyten vilket vi bokade omgående. Problemet var att tågets avgång var 45 minuter senare.....
Vi la benen på ryggen och sprang mot hotellet, vadå en härlig vårdag i sköna Paris?
Med överljudshastighet packade vi väskorna och drog Visa-kortet i lobbyn med halva kroppen utanför hotellet.
Vi hann ! 

Tåget började rulla nästan omgående.
Då upptäckte vår medpassagerare att hon glömt en av sina väskor på perrongen ! Hon blev ledsen...
Jag försökte förklara att de gamla skorna gick att ersätta likaså hennes böneböcker, kanske svårare med de nya glasögonen.
Mitt i all denna röra kom en hurtig fransman fram och berättade att i våra fina biljetter (1:a klass) ingick middag.
Då visste jag att 25 minuter senare skulle vi byta tåg med 15 minuters väntetid till nästa tåg...

Just då fick jag ett SMS från en kompis som undrade om det var lugnt och skönt att bli kvar i Paris?
Tryckte ned det mesta av middagen i min handväska bland lipgloss och tågbiljetter till ett senare tillfälle....

 
Jämförelse !   Satellitbild av vulkanen på Island och Edvard Munch´s tavla "Skriet"


To be continued...

Efter en trevlig kväll i Paris med en supergod middag (när vi fortfarande tyckte att det påtvingade stoppet i Paris var trevligt fastän vi blev kvar på grund av vulkanutbrottet på Island)  bestämde vi oss för att lyfta situationen och se det positiva! Coaching på HÖG nivå !!
Som jag sa när PiteåTidningen ringde för att kolla tempen på de resenärer som var "fast" i Paris: 
-Några dagar i Paris när våren står i blom kan aldrig vara fel....
Jag skulle dock få ändra på mitt positiva "bullshitsnack".

Vid det laget hade vi fått sällskap av en mörkhyad skönhet boende i Stockholmstrakten (ursprungligen från ön San Martin) i 50-årsåldern. En fantastisk kvinna som vi bytte många och långa samtal med.
Finns det nåt mer intressant än att höra människors "story of life"?

Efter uppvaknandet på vårt hotell som vi betalade dyrt för, man passade nämligen på att fördubbla hotellpriserna eftersom det var kaos i staden på grund av all strandsatta resenärer, bestämde vi oss för att tacka nej till hotellfrukost för 180:-. Jag föreslog att vi skulle gå till McDonalds som alltid kan erbjuda en schysst frukost till mer humant pris.

 

När vi passerade dörren till McDonalds trodde vi knappt våra ögon...
Folk hade inte fått hotellrum eller hade inte pengar till detta. Hela McDonaldsrestaurangen var full av sovande människor, vuxna som barn. 
Vi kryssade oss fram till beställningsdisken mellan mängder av väskor och sovande barn. När vi fått i oss kaffe och "vaddetnuvar" gjorde jag en snabbreserch om nuläget på resefronten bland de halvsovande gästerna...inhämta information. Där fanns ALLA nationaliteter.
Vi gick vidare ett kvarter till tågstationen Gare du Nord, tågstationen som skulle bli vår livlina hemåt.

Vid det laget gick SMSen varm mellan dotter i Sverige och mig. Hon insåg att hon visste mer om kaoset än vi som befann oss mitt i det. Hon blev en länk till verkligheten eftersom INGET fungerade och ingen information nådde oss.
 
 

Trottoarerna i Paris var fulla av människor med rullväskor,bagage och paniken lyste i mångas ansikten. Hur kommer jag hem? Vilken väg? Tåg? Buss? Taxi?
Utanför stationen fanns det många som sovit på kartonger under natten. Såg familjer, herrar i kostym.... Alla hotell hade som sagt tagit slut.
Själva hade vi inte vågat checka ut från hotellet eftersom vi hellre ville stanna där än sova på kartonger vid stationen.

To be continnued...

Efter kaoset på Charles de Gaulle-flygplatsen i Paris där folk var arga, ledsna och en allmänt destruktiv stämning rådde var det skönt att åka därifrån. Fick vänta på bussrundturen till hotellen 1 timme i stekande sol. När den äntligen kom blev den överfull direkt och några av oss blev tvungen lämna vårt rullbagage i bagageluckan baktill. Bussen rullar vidare mot hotellen där passagerare hoppar av eftersom. Vid vårt hotell (som var det sista) öppnar chauffören bakdörrarna och där finns bara 1 väska. Inte min !

Där tar mitt tålamod slut. Jag saknar nu 2 bagage !

Jag berättar för busschauffören med STORA bokstäver vad jag tycker om resan, Frankrike och deras körstil ! Jag involverar franska revolutionen, Napoleon Bonaparte, Ludvig XVI och slaget vid Waterloo !
Jag gör det på svenska, engelska, dialekt och teckenspråk !

Mannen förstår, stryker min arm och utstöter ett kvidande läte. Han krymper och blir en halvmeter hög. Sen tar han sin telefon och ringer många samtal.
Jag står intill och väser ord som Guantanamo, Bastiljen, dynamit....

Han får tag i min väska som nu finns på en annan buss körandes runt-runt. Han vill att vi åker rundan en gång till för att träffa busschauffören med min väska. Men först är det skiftbyte och en ny busschaufför kliver på. Det visar sig att han är den sämsta chaufför i hela Europa inklusive trafiken på månen !
Han tvärbromsar, gör fingret åt andra trafikanter, rivstartar så folk ramlar ikull. Vi på bussen räddar flera personer och blir duktiga på att fånga gamlingar.
Jag tar lyra på en herre med hatt vars stora plåtväska kommer surfande över hans rygg.
 
Jag och en äldre kvinna tittar på varann och hon nickar mot chauffören, gör ett tecken med fingret över halsen och vi ler. Härligt med kvinnor i samförstånd !

Så händer det. Mitt i en korsning med massor av trafik nitar han. Pekar på mig och en buss som står parkerad 30 meter bort.  -Lady, luggage !
Han menar att jag skall springa till bussen för att hämta väskan. Jag våndas över att lämna bussen (då är jag utan alla bagage, min släkting, hotellet). Springer fram till chauffören och pekar på handbromsen och får honom att lova att inte köra iväg (använder mig av beprövad hunddressyrteknik och läten).

När jag slänger mig av bussen och lägger benen på ryggen hör jag honom ropa efter mig:
RUN LADY RUN !!!!   RUN LADY RUN !!! 
  
Framme vid nästa buss sliter jag tag i min väska och lämnar en chockad chaufför med munnen formad till fågelholk.
När jag rusar tillbaka till bussen vet jag att det kommer att bli en rivstart av den galne busschauffören så jag slänger mig runt en stolpe och ser att den gamla damen tittar på mig. Telepatiskt berättar hon att hon vill ge mig en medalj för att jag lurat galningen och lyckats hålla mig på fötter.
Vi tittar bägge på vårt hatobjekt som håller i ratten för att se hur vi skall designa vår gemensamma woodoo-docka. Ett franskt-svenskt handarbetsprojekt startade där...

To be continued....

Hej mina bloggvänner !
Nu är det så många som ringt och undrat varför jag inte skrivit sen jag kom från USA? Ja resan var ju ett alldeles speciellt äventyr och den måste få tid att sjunka in och bearbetas i mina hjärnvindlingar.
Jag var en av de som blev strandsatt i Europa på grund av vulkanen på Island.

Sen var det "järnet" på jobbet när jag kom åter, efterlysa väskor via nätet, telefon etc.
Kontakta flygbolagen som befann sig i totalt kaos för att reklamera flygresa som inte blev av från Paris via Stockholm mot Luleå.
Mitt i allt detta sökte jag efter lägenhet till "min" somaliske pojke som jag är god man till.
Så man kan säga att jag jagat runt gällande borttappade väskor, reklamationer i ena handen, praktik/jobb-platser i den andra, lägenhetsvisningar, tigga ihop begagnade möbler, datorer och tvättmaskiner. Lugna veckor alltså.....

Nu tar jag nya tag och börjar med att berätta om "kaos-resan", måste dock dela upp den eftersom så mycket hände. Inom kort i en dator hos dig.....

Vid tangenterna...... (din reporter i ett lamslaget Paris) Carola