Spaning från Tornet

 

Lite snöstorm och isläggning stoppar inte bäste sonen Daniel och Mia från att ge sig ut på vattnet / isen. Det blev dessutom riktigt rejäla fiskar som de landade. Mia fick en gädda på nästan 4 kg på sin ROSA (vad annars) vobbler. Daniel lurade en öring på 3,6...
När detta skrivs sitter de hopkurade i husvagnen med snöstorm utanför och äter smaskiga kräftor, dock ej från sjön utan från en butik.. 

  

  

Här kan du se nya inneprylen - One Piece-dressen som ALLA pratar om !

Finns i mängder av färger och mönster. Antagligen blir det Årets Julklapp. Passar både till tuffa tjejen som mys-cocooningdress som till kidsen, bratsen, killen med magrutorna, mormor som vill dölja gäddhäng, tatookillen, gubben med EN magruta (torktumlarmodellen), husvagnscamparen,  Mia, mig.....
Prislappen då? Dryga tusen spänn. Häng på trenden !
Men framför allt, så himla enkelt !

www.onepiece.se

Ikväll tog jag del av ryktet...
Mikael Persbrandt är i Rosvik !!!!    Mannen du vet... !

Det pågår filminspelning i Rosvik, Älvsbyn och Sikfors. Just ikväll står Rosvik på tur. Gamla hus i 60-talsmiljö med små eller inga ombyggnationer. Det hittade tydligen filmteamet i byn.

Filmteamet har intagit byn med lyftkranar, belysning och avstängda ytor med inspelningspersonal.
Det hindrade dock inte en god vän till mig, för övrigt är hon ett riktigt  MickePersbrantfans.
Hon tog genvägen genom skogen (skogsmulleMia) tillsammans med tonårig Sanna och trixade sig fram i mörkret mellan träden för att komma nära inspelningsplatsen. I filmen kan man antagligen upptäcka Mia i någon sekvens av filmen där de sveper med kameran över den mörka skogen. Där står de med Iphone i hand för att ta kort på Micke-The Man.

Så tror du att Herr Persbrandt skall dyka upp på en av Stockholm innekrogar ikväll kan du glömma det. Han finns troligen på pizzerian i Rosvik ! 

 
Mia och Simon spanar bakom en soptunna !           Lite suddig kille, men ändå...

Jag följer intresserat upptäckten av den nya "planeten" Gliese 581. Även de spännande diskussionerna från forskare som säger helt motstridiga saker.
Den upptäcktes den 29 september i år, alltså för bara 3 veckor sedan av professorn i astronomi vid University of California. Den ligger i det "överlevnadsbälte" där miljön för liv är positiv. Temperaturen pendlar mellan minus 45 till minus 12 grader.

Två veckor efter upptäckten kom uppgifter från forskningslaboratoriet i Geneva att stjärnan inte finns överhuvudtaget.
Upptäckaren Vogt menar att han inte är förvånad eftersom det är mycket svaga signaler och tror att andra forskare kommer att se att hans uppgifter stämmer. Han menar också att liv är möjligt, dock betyder det inte ET utan kanske levande celler.
To be continued...

Nästa veckan visas denna nya produkt på Teknikmässan och är nominerad till det stora SKAPA-priset. En krage som fungerar som en krockkudde och blåses upp vid en onormal rörelse som en olycka.
Det är två tjejer (vad annars?) som jobbat med denna produkt och nu är den färdig att lanseras. Tack!

En gasgenerator med helium i kragen utlöses på en tiondels sekund och först stabiliseras nacken och därefter skyddas huvudet.
Snart i en butik nära dig. Dessutom i en nyans och mönster som matchar dina kläder, naturligtvis...
Nu kan du vara smart OCH snygg!  Kanske prata som Kalle Anka i ambulansen?

 

 

Det stora dramat i gruvan San Jose´ i Chile har greppat mitt hjärta under lång tid, rättare sagt 69 dagar. Har MÅNGA gånger funderat på hur man tänker när man sitter fångad 700 meter under jord?
Nu när räddningen pågår har jag tittat på min dator på CNN som sänder LIVE med otroligt känslomässiga möten med människor som antagligen gett upp hoppet många gånger.

När jag först såg förberedelserna vid borrhålet där gruvarbetarna var tänkta att komma upp med "tuben" FENIX var jag irriterad över den otroligt enkla och ostrukturerade logistiken på plats...
Parkerade bilar stod i vägen för kranar, traktorer och andra viktiga fordon ! Journalister trotsade avspärrningar, cement bars på trötta axlar och gjordes i små blandare (nästan för hand).
Mitt i all röra sprang en lös hund !!!
Senare när männen började hissas upp genom det 700 meter långa borrhålet fick jag ändra på min åsikt. Såg så mycket värme och medkänsla, kramar, tårar och mänsklig omsorg! 

Vi kommer inom en snar framtid få läsa ungefär 33 böcker om händelserna under jord. Mannen som bedragit sin fru, vilket uppdagades när 2 kvinnor väntade på honom kan nog anse sin bok som en storsäljare.
När jag skriver detta är 19 av 33 räddade... 
1 miljard människor följer räddningen via LIVE-bilder, fler än sommaren-69 när 1:a månlandningen skedde !
Tears of Chile - tears of joy! 

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article7957957.ab

  

På min dagligen återkommande kvällspromenad har jag filosoferat och gjort en alldeles egen BLOND konsekvensanalys:  
Varje kväll promenerar jag 1,25 timmar i snabb takt  och för att inte "fuska" (kvinnor gör det ibland) och gena när halva tiden gått så promenerar jag hela tiden bort från min bostad. Jag måste ju hem igen....

Problemet är att för varje vecka kommer jag ju allt längre bort, på samma tid. Blir ju både starkare och snabbare...
Därför hamnar jag numer ofta i Öjebyn . Dessutom brukar jag springa ibland (när ingen ser mig, kvinnor gör så ibland), vilket skapar ännu mer krångligt tankebry. Då sparar jag ju viktig tid som jag får över! (analysen du vet)...kanske till en promenad?

Passerar villor där det leker barn, par som grälar öppet, män som tvättar bilen nästan varannan dag, fnittrande småtjejer med rosa hår och mobilen i hand, byggkillar som lägger gatsten vid "gamla Åhlens" varenda kväll, suckande besökare vid kyrkogården, hundrastande pensionärer med nyvakenfrisyr, hormonstinna cybertonårspojkar med baken vid knäna, hundar som tror att jag är mat och skäller ut mig...en helt vanlig vardagskväll.

Jag är inblandad i ett fruktansvärt drama !
Känner mig utsatt, orolig, rädd och exposed !
Det är dessutom inte vilket drama som helst utan en rysare med maffian och ond bråd död !

Ett skräckscenario med falskhet och mord. Vilken dag som helst vaknar jag upp med ett hästhuvud i sängen som i filmen "Gudfadern"...

Allvarligt, det som väntar mig och ett stort gäng vänner den 27/11 på Furunäset är riktigt "scary". Det gamla sanatoriet är skådeplatsen för ett mord där vi alla deltar i dramat. Någon blir mördad, vem? Och vem gjorde det? Galna läkare i vita rockar...

Alla som deltar vid middagen och efterföljande drama får instruktioner hemskickade via mail så vi vet vår roll vid mordkvällen. Händelserna sker på 30-talet och maffian finns på plats.
Kommer jag levande hem från middagen eller?
 
Kompisen C är bergsäkert maffiabossens "donna" med oskyldig blick och lilla revolvern i BH´n...
Själv hoppas jag på "Florence Nightingale"-roll där jag för de godas talan...
Kollega H kommer antagligen fram till mitt bord med tvångströjan...

Bäst att kolla min livförsäkring, önskemål i vita arkivet...
Förresten, jag väljer hellre att "go with the flow" och njuta av en annorlunda upplevelse !

Uppdatering: Har fått många frågor gällande denna upplevelse. Därför hänvisar jag vidare till "arrangören":
http://www.furunasethotell.se    Hoppas vi syns i den mörka ruggiga natten. 

 

När jag strax efter sju på morgonen skulle kliva på min cykel på väg till jobbet möttes jag av en riktigt hurtig okänd man. En trevlig prick som med ett jätteleende kom emot mig och utropade glatt:
-Nu är mitt nattskift äntligen klart och jag får gå hem och sova !
Det var en postkille som blinkade åt mig samtidigt som han gav mig den sista morgontidningen han hade i sin väskan.  -Nu börjar DIN dag tjejen !
-Visst är väl livet härligt? utropade han när han lämnade mig med benet halvvägs över min cykel...
Va? Tjejen? Sova? MIN dag? Härligt?

Inspirerad av den lycklige mannen sa jag Godmorgon till cyklister och gångtrafikanter på väg till sina jobb. Vinkade glatt till busschaffissar jag mötte !
Hans ord ringde i mina öron när jag anlände till jobbet och jag fortsatte likt ett mantra...-Visst är väl livet härligt...
Absolut, och speciellt om man betänker alternativet.

Den lycklige postmannen gjorde att jag hälsade alla under dagen med extra engagemang och värme, tryckte deras händer lite extra....
Tänk vad lite som krävs för att göra ringar på vattnet....
Glädje är smittsamt och jag bär gärna på den bacillen... 

 

I helgen träffades vi 4 syskon för att fira storebror som fyllde jämt.
Vi samlades hemma hos lillasyster där vi gjorde som vi alltid brukar göra när vi träffas. Skratta, berätta roliga episoder, skratta, sjunga, elda, skratta, leka....

Det blev många roliga minnen. Hemifrån har vi alla fått med oss att livet blir så mycket trevligare om man skrattar ofta. Och det gör vi alla fyra. Kan man se livet från den humoristiska sidan och se det roliga i olika situationer så underlättar det. Tillsammans minns vi:

När det var dags för storebror att få ett småsyskon fick han frågan om vad han helst önskade, en lillebror eller lillasyster? Svaret kom blixtsnabbt: Jag vill ha en caterpillar med schaktblad !
Det blev en lillasyster(jag), vilken besvikelse !

Pappa skröt för jobbarkompisarna när han fått 2:e sonen att den nyfödda babyn var stor och rejäl. När de väntade på honom i bilen för att han skulle visa upp babyn i fönstret höll han upp storebror istället (12år)!!!

  

Vår pappa älskade att "slå vad" med grannar om allt möjligt. För att vinna "vadet" fick vi syskon ibland hjälpa till med att fixa så att "vadet" vanns (hjälpa sanningen på traven).

En gång slog han vad med grannen Gunnar om att snön på gräsmattan skull smälta bort inom ett visst datum. Alla vi barn tyckte det var jättekul när vi tillsammans under tystnad en natten skottade gräsmattan...

För övrigt var det samme granne (hysterisk harjägare)som fick en chock när han öppnade ytterdörren för att släppa ut sin stövarhund. Pappa hade då plockat harskit och strött ut runt Gunnars fastighet. Har-drevet som drog igång i villakvarteret fyllde våra barnahjärtan med lycka...och skratt.

Våra nyplanterade björkar blev också ett vad. Om de klarade och fortfarande levde ett visst datum så var vadet i hamn. Tillsammans med pappa drog vi till skogs nattetid för att byta ut de som inte klarat sig. Perfekt sysselsättning för oss barn som gillade äventyr...

De som köpte vårt föräldrahem anar inte hur många "skatter" som finns nedgrävda där...
Eller de gömda meddelande "Hemliga Sjuan" placerat i sågspånen på vindan...
Vill minnas att mina sparade mjölktänder ligger i en plåtask under jord, intill häggen... 

När jag i arla söndagstimme skjutsade hem mina syskon med fruar så spelades det gitarr och sjöngs gamla godingar i bilen. För att se vägen fick jag hålla koll på gitarrhalsen som ibland skymde sikten...
Yoú ain´t nothing but a hounddog.....
Tack för att vi har varann!