Spaning från Tornet

 

På skärtorsdagen blev det cykeltur till Öjebyn och knytkalas med smarrig påskmat och surr slash skratt. Oj vad mycket gott vi fick ihop! Å trevligt som bara den!
 
När det var dags att cykla hem vid midnatt upptäckte vi att det var KOLsvart ute. Det hade vi inte tänkt på..
När vi kollat våra cyklar konstaterade vi att av de 3 cyklarna var det en som hade framlykta och en hade blinkade bakljus. Så vad gör då 3 påskkäringar från staaaan?

Hon med framlyktan cyklade längst fram (hon som hade en skaldjurspaj på pakethållaren). Tätt, tätt efter henne cyklade hon utan något som helst lyse (hon med sillburkar i ryggsäcken). Sist kom jag med blinkande rött bakljus (jag som hade heta kräftstjärtar i cykelkorgen).
Vi bildade alltså en typ 8 meter lång cykel i den kolsvarta natten. Hon i mitten fick prata högt och mycket så vi visste var hon befann sig. 
Det är himla svårt att cykla när man skrattar samtidigt....says the blonde...  
Tänker på den förvånade mannen vi mötte i mörkret som skulle korsa vår väg. Han måste trott han mötte en superlång tandemcykel med minst 10 personer på..!?   Men det var ju bara vi...

Om vi cyklat omkull så hade Räddningstjänsten fått sopa ihop värsta påskbuffen från asfalten. Vi skulle nog tagit kvastarna som alla andra påskkärringar på väg till Blåkulla?