Spaning från Tornet

I en sal på lasarettet, där det vita sängar står...

Mina barn fick höra den sången som riktigt små och de somnade direkt. Antagligen för att den är så sorglig och hemsk. Dottern talar fortfarande om hur hon hellre önskade sången om brevduvan, en betydligt glättigare sång.

Idag var det dock det stora regionssjukhuset som fick besök av mig för "konsultation".
Tänk vad mycket som händer i ett väntrum under 1 timme, speciellt när man har mycket fantasi.
Redan i hissen upp började min livliga fantasi pulsera när jag fick sällskap av en manlig sjuksköterska med en vagn där det stod en liten kylväska på. Vad kunde finnas därinne?
Kanske en njure som någon behövde? Eller blod till någon operation?
Själv är jag naturligtvis blodgivare (vill man ha, ska man ge..) så det kanske var mitt eget blod uppblandat med någon annans? Isåfall vems, vem vet inte jag?
Eller var det kanske var några kalla öl till deras personaljulfest?

I väntrummet satt en äldre man och sov (sådär när huvudet hela tiden ramlar ned du vet), en gammal dam satt och klagade högljutt på väntetiden, en fet man läste recept i en tidning och slickade sig om munnen MÅNGA gånger.
In i väntrummet kom en utländsk kvinna med barnvagn och telefonpratande man i släptåg. Han pratade HELA tiden i sin I-phone, tack och lov på ett främmande språk så man slapp förstå. Hans skosnören var inte knutna och jag funderade starkt på att trampa fast dem nästa gång han började vandra. Tänk att se honom störta med I-fånen...
En stapplig äldre man höll sin fru i handen och strök henne hela tiden på handryggen...så fint.

När jag kommit hem blev det dags för matfunderingar. Öppnade frysskåpet och sökte på nedersta hyllan när jag plötsligt blev överfallen! Från översta hyllan hoppade en frusen köttfärs rakt i huvud och jag blev sittande på golvet.
Då ringde min son och berättade att hans bil brunnit upp!

Det är lugnt i en sal på lasarettet..