Tärningen är kastad

Nu är det inte länge innan vi äntligen får ses igen...
Bästa sonen arrangerar julafton hemma hos sig med oss alla nära på besök. Vi brukar göra knytkalas och jag skyndade mig att "paxa" köttbullar, Janssons, gravad lax och skumtomtar. Mia skickar ut en välfördelad lista till oss alla vilket är både inspirerande, roligt och praktiskt.
Min nygifta dotter med man (oj vad konstigt att säga så, men roligt) anländer från Stockholm dagarna innan så vi kommer att hinna med sällskapsspel minsann.
Varför heter det sällskapsspel?
Jag ska fuska, lära mig frågor innantill och vinna över mina barn. Jag MÅSTE vinna! Det är den arma lott som vi tävlingsmänniskor får stå ut med.
Ja det stämmer. Jag tillhör de som gasar och skall iväg först när det blir grönt ljus i korsningar. Jag MÅSTE packa varor snabbare än de som står intill mig på Coop. Promenerar nån före mig MÅSTE jag passera dem. Åker andra hiss så tar jag trapporna och hinner före, snacka om speed..
Så mina kära vuxna barn, låt oss spela sällskapsspel! Loosers...
Kommentarer
Postat av: Di
Du har ju inte vunnit i sällskapsspel sedan julen 1986!
Trackback
