I mina fotspår...
Häromdan pratade jag och min storebror om när vi själva var små och skillnaden mot idag.
När det var dags för mamma att snabbcykla till affären för ett inköp var det helt naturligt att bli fastknuten i stupröret i ett snöre runt midjan med cirka fem meters räckvidd när man var 1,5 år. Då nådde vi inte fram till vägen. Med flera barn fick några stanna hemma..
Tänk om föräldrar gjorde så idag, vilket ramaskri? Och det blev folk av oss också!
Minns även när mina egna barn älskade när jag gjorde "mjölkskor" åt dem. Många skratt blev det. Man tager ett tomt mjölkpaket och klipper av det på hälften. Den nedre delen är således en sko! Det smattrade härligt när de sprang... Värre blev det när foten blev lite för lång, då fick man klippa upp för tårna. Ville man uppgradera så funkade samma med kaffepaket.
Ja herregud vad de har klapprat runt i mjölkpaket mina barn!
Och det blev folk av dom också!
Kardborre var inte uppfunnet och på bilden ovanför kan du se hur min mamma gjorde på mina skor när snörena gick av. Man tager ett gummiband istället, dåtidens "kardborre". Ser på skornas slitage att jag tydligen traskade runt en hel del redan som liten. Och de tog mig så småningom ut i livet..
Kommentarer
Postat av: Henny
Av slitaget att döma tog du dig nog fram på knä till största delen. Men det blev ju bra folk av dig ändå!
Postat av: Carola
Kära H
När jag tittade på bilden så väntade jag nästan att den kommentaren skulle komma, med glimten i ögat.
Ja, du har rätt, jag kröp nog en hel del också. Men för att upptäcka världen är det viktigt att kunna se saker underifrån också. Därav slitaget!
Men det blev ju folk av mig också...
Postat av: Diana
Kanske är det därför jag är skofetischist idag?
Postat av: Carola
Ja kära dotter, det kanske är därifrån.
Vem vill väl vara dryga 30 år och springa omkring i stora staden med mjölkpaket på fötterna?
Mam
Trackback
