Spaning från Tornet

Har många bekanta som är inbitna jägare vilket jag uppskattar.
Själv tog jag jägarexamen (både för fågel och älg) för 15-talet år sedan. Dock har det bara blivit skott på fågel, räv och hare och då var det när jag bodde "på landet".

Minns speciellt den gången jag sköt en orre "på alltför långt avstånd" som min vän uttryckte sig.
-Det går inte att pricka men håll 1 decimeter ovanför så kanske...
Roligt att se minen när den föll stendöd ned med mitt "mästerskott"!
Tjuvlyssnade när han skröt för grannen över min prickförmåga. Sträckte på ryggen...

En god vän (faktiskt dotterns svärfar)på västkusten (bästa Kjell E) berättar via mail om en riktigt spännande stund i skogen. Här är K´s egna ord:

Älgjakten var nere på minuspoäng vid tvåtiden på eftermiddagen, då en skjutbar kviga uppenbarade sej på mitt pass. Inga horn, inga kalvar, nästan för perfekt, 40 m och full bredsida, osäkrar, trycker av och bössan säjer "klick" i stället för jättesmällen Orvar.
Kvigan fortsätter att beta i slyn och jag repeterar med lite metalliskt slammer som följd: Kvigan står kvar och kikar lite förstrött mot mitt håll och fortsätter att beta.
 
Andra försöket: bössan säger "klick" en gång till, tredje försöket medans kvigan står kvar, omedveten om sin eventuella förestående död: bössan säjer, just det: "klick" jag ställer älgstudsaren åt sidan och lyfter på hatten.
Det var inte menat att hon skulle avsluta sitt liv där och då.

Dock kan jag meddela att han senare på dagen sköt en kalv med lånad bössa!