Spaning från Tornet

Nu packar jag ihop mitt 2011-år och sätter på en etikett med texten "Minnen 2011".
Tänker och minns olika Nyårsfirande man varit med om. Alla hjärtliga omfamningar vid 12-slaget och önskningar om året som kommer.

Det tål att upprepas igen (indianernas ordspråk):
Tid är inte något som går, utan något man får! 

Nu ser jag fram mot året 2012 med förhoppningar om ett bra år för mig själv, för dig och alla jag känner.

Gott Nytt År önskar jag dig!

Idag var bägge mina barn i luften på väg mot Stockholm, dock inte på samma plan. Är det då det kallas att barnen är flygfärdiga?
Sonen flög ned för att hämta upp en bil som han hittat i Hallsberg. Han är en riktig skogsmulle så jag blev inte förvånad när han ringde och berättade att han gått vilse på Centralen! Går det?

Minns den gången för några år sedan när han och jag gick på Drottninggatan med MASSOR av folk. Han svor och menade att:
-Det är så trångt att det inte ens går att slänga ut en snus! Tacka vet jag Norrlandsskogarna och myggen, de är mer sällskapliga!

För övrigt så var det en gammal god vän från Piteå som jag sällan ser som hörde av sig med jul/nyårs-hälsningar som värmde i decemberblåsten. Blev det inte lite grönare ute...?

Vad händer på Nyår då?
Själv blir det antagligen Champagne, god mat, vänner och en del återblickar på året som varit, både bra och lite sämre. Men som min "livsfilosofi" lyder:
Minns gårdagen, Dröm om morgondagen men LEV IDAG!

Nu är frosseriet över och ett normalt liv tar vid.
Korpen, here I come!

Har haft fantastiska dagar med mina otroliga barn, respektive, man/sambo´s och barnbarn.
Nu är det sista timmarna med Stockholmsdotter innan hon åker tillbaka imorgon onsdag. Då väntar hennes arbete på en slutrapport gällande kvinnliga fångar i Sverige. Hon har intervjuat 200 stycken så hon har nästan bott på olika anstalter i höst. Hon är framåt den tjejen...

Igår såg vi filmen om Stig-Helmer Olsson på bio, en riktig besvikelse. Alla hans andra filmer kan man se många gånger men denna var helt klart inte bra. Men middagen hemma hos mig timmarna före var mycket trevligare (med mina syskon).

Idag går REA-racet...det gäller att ha på sig springskor.

 
Lite glögg och julmat innan Tomten bankar på dörren...

  
Mia´s rosa gran.                          Stilfull dukning.                         Sanna barnbarn.

 
Frågesporten BUZZ (Playstation) engagerar likaså spelet "Cranium"....

Vardagen är full av skrattillfällen i juletid...

När jag valde skinka på affären fick jag en försiktig knuff i sidan av en avlägsen bekant. -Ta inte skinkan du håller i för den är värdelös!
Hon fortsatte: Jag köpte en sån häromdan och när vi griljerat den och skulle smaka så var den rå inuti!

När hon gått tittade jag på skinkan som var färsk dvs. rå. De hade alltså griljert och ätit en rå skinka!
Behövde hon glasögon? Trodde hon att grisar springer runt med skinkorna färdigkokta? Dessutom fick hon lämna tillbaka den. Är det skinkan som du har i din kyl?

För övrigt har jag en bekant som gillar grisfötter. Eftersom vi skall på samma julaftonsfirande så undrade han om han skulle ta med grisfötter?
-Nä tack, blev mitt svar. Kom du i vanliga lågskor.

På COOP blev jag påkörd idag!
Jag menar inte med bilen utan av en kundvagn....på min hälar! Vet du hur ont det tar?
Det var en bekant som menade att: -Jag tyckte det var du så jag ville hälsa!
Men hallå...
Man hälsar väl inte genom att idka närkontakt med en kundvagn? Tänkte att jag skulle slänga nåt hårt i honom men det enda jag hade i kundvagnen var skumtomtar!

Ikväll blir det att griljera min skinka, koka knäck (jag har tandvårdsabbonemang så det blir billigt), lyssna på SpotifyJulmusik, testa dotterns I-pad (vill ha!) medan hon gör hemgjord rödbetssallad och pepparkakscheesecake.
När långErik (dotterns man) anländer från Stockholm alldeles strax skall jag spöa honom i spelet "Sänka skepp"! Ett strategispel där vi bägge ger allt...

I en sal på lasarettet, där det vita sängar står...

Mina barn fick höra den sången som riktigt små och de somnade direkt. Antagligen för att den är så sorglig och hemsk. Dottern talar fortfarande om hur hon hellre önskade sången om brevduvan, en betydligt glättigare sång.

Idag var det dock det stora regionssjukhuset som fick besök av mig för "konsultation".
Tänk vad mycket som händer i ett väntrum under 1 timme, speciellt när man har mycket fantasi.
Redan i hissen upp började min livliga fantasi pulsera när jag fick sällskap av en manlig sjuksköterska med en vagn där det stod en liten kylväska på. Vad kunde finnas därinne?
Kanske en njure som någon behövde? Eller blod till någon operation?
Själv är jag naturligtvis blodgivare (vill man ha, ska man ge..) så det kanske var mitt eget blod uppblandat med någon annans? Isåfall vems, vem vet inte jag?
Eller var det kanske var några kalla öl till deras personaljulfest?

I väntrummet satt en äldre man och sov (sådär när huvudet hela tiden ramlar ned du vet), en gammal dam satt och klagade högljutt på väntetiden, en fet man läste recept i en tidning och slickade sig om munnen MÅNGA gånger.
In i väntrummet kom en utländsk kvinna med barnvagn och telefonpratande man i släptåg. Han pratade HELA tiden i sin I-phone, tack och lov på ett främmande språk så man slapp förstå. Hans skosnören var inte knutna och jag funderade starkt på att trampa fast dem nästa gång han började vandra. Tänk att se honom störta med I-fånen...
En stapplig äldre man höll sin fru i handen och strök henne hela tiden på handryggen...så fint.

När jag kommit hem blev det dags för matfunderingar. Öppnade frysskåpet och sökte på nedersta hyllan när jag plötsligt blev överfallen! Från översta hyllan hoppade en frusen köttfärs rakt i huvud och jag blev sittande på golvet.
Då ringde min son och berättade att hans bil brunnit upp!

Det är lugnt i en sal på lasarettet..

Det blev en trevlig kväll med tjejerna, glögg, lite plock och mingel hos mig i Tornet!

Vi pratade om allt möjligt bland ostar, korvar, lax, Londonchoklad och pepparkakor. Till detta naturligtvis julmusik i minst sagt blandad form, från det lugnaste till rockn´rollversioner.
Vi avslutar vårt gemensamma julfirande nästa tisdag 20:e med lilla julafton hos Miss A och medtaget julklappspaket. Jag tror inte att Tomten dyker upp men vi hänger på oss lite glitter runt halsen, julgranspollor i öronen och Luciakronan i topp.

Annars då....flyter på rejält bra typ. Va´folk handlar...

Häromdan satt jag på en trave bildäck i 2 timmar och funderade på saker som händer..

Råkade ut för ett bilhaveri och blev sittande på en bilverkstad i väntan på en ersättningsbil. Runt omkring mej så slamrades det med verktyg, högtrycksmaskiner vrålade och det hamrades i plåt.
Där på en trave bildäck satt jag med mina tankar..

Okey, inte lika vackert som att sitta på en blomstrande sommaräng men ändå..
Funderade på människor som kommer och går, vänskap och livets kringelikrokar. Även "turen" som gjorde att jag inte körde in i traktorskopan som korsade min väg.
Sent på kvällen när jag kommit hem kände jag hur jag doftade av gummidäck, metall, gassvets, lim och gammalt bryggkaffe.
Har du också suttit på en trave däck och funderat? Med dubbavtryck i baken?

Nu är det inte länge innan vi äntligen får ses igen...

Bästa sonen arrangerar julafton hemma hos sig med oss alla nära på besök. Vi brukar göra knytkalas och jag skyndade mig att "paxa" köttbullar, Janssons, gravad lax och skumtomtar. Mia skickar ut en välfördelad lista till oss alla vilket är både inspirerande, roligt och praktiskt.  

Min nygifta dotter med man (oj vad konstigt att säga så, men roligt) anländer från Stockholm dagarna innan så vi kommer att hinna med sällskapsspel minsann.
Varför heter det sällskapsspel? 
Jag ska fuska, lära mig frågor innantill och vinna över mina barn. Jag MÅSTE vinna! Det är den arma lott som vi tävlingsmänniskor får stå ut med.
 
Ja det stämmer. Jag tillhör de som gasar och skall iväg först när det blir grönt ljus i korsningar. Jag MÅSTE packa varor snabbare än de som står intill mig på Coop. Promenerar nån före mig MÅSTE jag passera dem. Åker andra hiss så tar jag trapporna och hinner före, snacka om speed..
Så mina kära vuxna barn, låt oss spela sällskapsspel! Loosers...

 

I söndags infann sig Julstämning DeLuxe.

Jag besökte Öjebyns Kyrka där Rosvikskören hade sitt Juluppträdande. Mycket fint. I kören finns förutom min syster-yster även gamla bekanta upptäckte jag.
 
Men den finaste av alla hon sjöng solo!
Vendela, min systerdotter 12 år.
Helt orädd och med bestämdhet gick hon fram inför fullsatt kyrka och sjöng Esmeraldas bön.
Där stod Vendela mitt i kyrkan med sin väna kropp och fick mig att rysa...av behag.
Vad månde bliva av detta flickebarn?

Igår skällde jag ut en man REJÄLT!!!  Han blev knäpp tyst en lång stund.

Såhär var det.
Jag var på resa och skulle besöka många olika adresser. Min telefon är inte av senaste modell och innehåller inte GPS. Så jag lånade en GPS av en god vän. Rösten som talade och gav instruktioner i GPSén var av manligt kön. En helt störd osympatisk mansröst utan empati!
                                                                                                                                                          
Jag sökte mitt hotell samtidigt som jag var RIKTIGT hungrig och spanade efter en restaurang. Då började han....
-Gör en laglig U-sväng! Gör en laglig U-sväng! Sväng vänster, sväng höger...bla bla bla

Jag blev riktigt förvånad själv när jag hörde min röst vråla:
-Fattar du inte att jag är hungrig! Jag skall inte göra en U-sväng din metalliska, empatilösa jäkla robotvarelse! Måtte du ruttna i ditt GPS-hem! Jag skall äta!
Då blev han spak minsann! Han tystnade helt! Han blev nog lite chockad och stött kanske?

Senare på kvällen fick jag krypa till korset och börja lirka för att han skulle tala med mig igen. Med lite gullinuttande och tålamod så fixade han så jag kom fram till min slutadress.
Ja se karlar...

 

Så var då julgranen på plats klädd med ljusslingor, röda "pollor" (nej Mia, det heter INTE pumlor!, så fånigt) och jag blir glad varje morgon när jag sömndrucken och med elstötsfrisyr kommer in i mitt vardagsrum och påminns om julen. När jag gnuggat bort sömnen ur ögonen blir det Spotify med all möjlig julmusik på hög volym. Nice..

I helgen blir det hårdkörning på Korpen så jag får svettas lite och stärka ryggen. Kände mig lite som Quasimodo idag (han i Ringaren i Notre Dame), aningen framåtböjd.
Nu var det inte kyrkklockeringning som orsakade min lutande hållning utan antagligen de 174 köttbullarna som jag rullat. Så kallad MeatBall-back.

Jag gråter hejdlöst när jag gör köttbullar. Inte för att det är tråkigt utan när jag hackar löken. Har testat det mesta mot mina löktårar. Bäst funkade simglasögon och cyklop! 
Ooops, fick just en inre syn av mig själv i Quasimodoställning, cyklop och elstötsfrisyr. Kanske därför som grannen mittemot flyttat, fegis...

Tänk vad dagarna rusar iväg...
Känns som alldeles nyss jag låg på sandstranden vid Pite Havsbad med solvarma tår nedstoppade i sanden samtidigt som det pågick värsta volleybollmatchen intill...

Nu har jag julfixat och gjort de "måsten" inför julen som är viktiga för mig. Lyckliga hemgjorda köttbullar finns i frysen tillsammans med egenfiskad, självklämd löjrom.
I mitt kök hänger 2 apelsiner med röda sidenband och kryddnejlikor instoppade. De doftar barndom och lycka... Dottern har gjort likadana fast de hänger i stora staden förhoppningsvis lika väldoftande. Vissa saker och traditioner vandrar vidare.
 
I mitt förråd upptäckte jag honom!
Eller inte hela karl´n utan bara hans röda rock och hans rosiga ansikte liggandes i en kartong med texten Julsaker. Dock tror jag han vänslats med tjejen intill, hon med ljuskrona och vitt nattlinne...
Hans fru, du vet Tomtemor hängde på en galge en bit bort. Vet inte om det var självvalt...

Till veckan drar jag söderöver och besöker Skellefteå, Umeå, Övik, Härnösand och Sundsvall. Allt flyter på som det sak...