Spaning från Tornet

 

1. Tempot. Alla går i ett likartat tempo och stackars den landsortbo  som släpar på sina gräsmattefötter. Du kan faktiskt bli omkullgådd!!!

Myror i en myrstack krockar sällan och det är likadant i tunnelbanan. Man liksom gnider sig förbi och parerar eventuella mötande gångare som har noll koll.

 

2. Ansiktsuttrycken. Jag som är en ganska nyfiken (intresserad) människa kan inte fästa blicken länge på saker som lockar mig vare sig det är en skylt, människa eller ett skrattande barn.

Man bör ingå i klungans framåtsträvande zombieuttryck. Tunnelbanan är den bortåtvända blickens högsäte.

 

3. Hörlurarna. På tunnelbanan har jag verkligen möjlighet att titta på det stora utbudet av hörlurar som finns på marknaden. De är jättemånga och skulle man till äventyrs fråga nåt så känns det som man tränger in i nåns eget hem. Alla har sin egen värld med sina favoritljud.

 

Sammanfattningsvis så är tunnelbanan ett mycket bra sätt att forsla sin kropp i en stor stad. Men ibland slås jag av frågan som aldrig går att besvara.

- Vart ska alla?